Vi inledde med att installera oss i våra respektive boenden o åkte sedan för att gå den första banan, sandbanan som FMCK gotland har och den var.. Sandig. Kommentarerna löd; "Djävlar va finkornig sand!" "Vilka stalp det lär bli" "Och vilka djävla hopp!" Nervositeten växte hos vissa av grabbarna i mitt gäng kan jag lova! Skönt att man inte skulle behöva plågas i djupsanden detta år, men också lite sorgligt. Tävlingsdagen inleddes med en hel del skador i vårt gäng (och säkert hos många andra med..) Då Emelie klotade o slog i axeln, Michael Bellon bröt nyckelbenet och fick ta taxi till akuten, Tony Larsson fick en hjärnskakning, Vidare vurpade Dennis Andersson rejält på A-träningen och slog sig illa med både lårkaka o trasigt muslkelfäste i axeln som följd. Därefter passade även min kära exman Johan på att göra exakt likadand som Dennis med skilnaden att han blev överkörd med rejält svullet smalben som följd.. Kvar på hjulen i vårt gäng höll sig Ronnie Willén och Jonas Thörne.
För Anna gick det bättre.. Först. Sedan sämre då hon i finalen fastnade bakom nån efter första böjen och fick stopp straxt innan uppfarten på första platån.. Jag o Cissi höll andan! Jag hör mig själv utbrista "men hojn är ju för kort!!! hon når ju inte ner för fan!" Jag langade vår chockrosa MxAngelsflagga till Cissi o ropade "Jag kommer Anna! - ..till undsättning!" Jag höll i Annas bakskärm så hon kunde kicka o komma iväg. Hon gjorde en klockren uppkörning och hamnade bakom Johanna från Södertälje som tävlade sin första SC. Det var sjukt spännande! Dom battlade, drog om o drog ifrån varann o Cissi o jag skrek så vi nästan kissa i byxan.. På sista varvet krokade dom ihop över platån och vyrpade ensont i landningen.. Anna skrek och hann bränna sig rejält på kröken innan man fick bort hennes hoj. Hennes omedelbara fråga var "hur många varv är det kvar?" Och sedan skrek hon "JAG MÅSTE I MÅL!" Vi fick undan henne från banan, men Anna fick panik när ambulansen vill klippa sönder hennes kläder.. Man kan äl säga att Anna var lite hög på adrenalinet då hon bönade o bad om att få rulla in hojen över mållinjen.. Det hela slutade dock väl, med tredje gradens brännskada stor som en hand och med poäng före Johanna i tabellen eftersom transponderslingan låg just före hoppet! Anna skjutsades in till akuten o laddade om för dag två. På kvällen efter tävlingen konstaterades att detta var den mest söderkörda jävla sandskiten som körts i hela världshistorien samt att man skulle ha andra däck då man återvände nästa år.. På kvällen åkte vi iväg till den omryktade jordbanan "Tipppen" och såg med fasa upp för de ENORMA backarna på det väldigt kuperade crossbanan. Vi kunde snabbt konstatera att de två gubbar som kämpade för fullt med maskinerna in i det sista på banan verkligen slet, och ensamma dessutom tyvärr.. Banan var riktigt smal på sina håll, med både rytmsektion o svåra dubblar, en monsterbacke utför och långa platåer. Söndagen kom och det började damma redan vid träningarna. Både Anna och Emelie hade bestämt sig för att göra ett nytt försök och var vid gott mod trots smärta. Anna hade bestämt sig för att sikta på att ta sig runt, vilket hon gjorde på ett säkert o stabilt sätt o plockade poäng. Emelie kunde tyvärr inte köra sin final, men var nog ändå rätt nöjd med sin prestation i kvalet med tanke på den onda axeln! Frida Wiman kvalade direkt som enda tjej in till A-final och blev ngt tröstad då hon blev snuvad på lördagens seger på sin egen hemmabana efter en vurpa i starten.
Vann då gjorde istället Ebba Wahlstedt som kom tvåa på söndagen o var långt överlägsen de andra tjejerna nedåt.. Trea kom Moa Vikström som körde sin tredje tävling någonsin och gotlandstjejen Hannah Jacobsson körde riktigt bra båda dagarna. Även Johanna från södertälje körde bra, men tappade orken på slutet.
Allt som allt var det en fantastisk helg med delar av teamet och många andra gamla o nya vänner.. Gött mos!
0