Det var en väldigt låg o deppig Kim som satt i bussen på väg till Isätra. Hade längtat så efter att äntligen få köra efter 2 veckors uppehåll. Hade jobbat helgen före så det blev nån slags tvångsvila. Den maxade crosshelgen på Isätra i slutet av januari hade resulterat i en axel som var helt körd o till min förvåning höll även mitt skadade knä på o säga upp sig. Där jag satt deppig o nere i bussen tänkte jag på att 2 veckors vila inte hade gett förväntat resultat. Knä o speciellt axeln va inte ett dugg bättre snarare sämre. Jag kände mig ganska så deprimerad.

Det var premiärtur med ”nya” bussen o jag hade även lite separationsångest. Mercabussen  var ju inne på 12:e året med oss så det kändes konstigt med vår nya buss. Ny o ny förresten, den är snart 11 år!

Dekalen blev lite för stor. Fick klämma in lite av huvudet o vingen bakom listen, haha

När vi rullar in i depån o ser den fina banan som badar i solsken börjar det ändå spritta lite i crosstarmen :) Byter om o tar på mig det nya nackskyddet som jag ska använda för första gången. Har lite funderingar om det kommer att bli klumpigt eller sitta i vägen…………… Åker ut på banan som är nyplogad och helt slät varvet runt. Hård packad snö o inte ett enda spår, härligt :)……….. i typ 10 min. Sen blev det uppkört, löst o lite spårigt. Ingenting stämde o jag föll snabbt ner i samma känslomässiga tillstånd som på vägen till banan :((( Åkte runt o kände mig mer som passagerare på hojen.  3 pass o 1 timmes effektiv åkning senare var jag nära o lägga av för den här dagen. Julias kille Johan sa, efter att jag beklagat mig att ”det är bara o fortsätta, det släpper”. Tänk var några ord kan hjälpa :) Det sista passet började efter ca 10 minuter att bli roligt, riktigt jäkla roligt ;D Jag kunde plötsligt öka farten, det spåriga var inte längre svårt o jag kunde börja lita på hojen,….. o mig också, hihi. Det gjorde inte så mycke att hojen ormade sig, att bakhjulet släppte etc, jag kontrollerade hojen!! Det kändes så himla härligt. ÄNTLIGEN kom passionen för crossen tillbaka, solen strålade i kapp med mig o banan var min vän igen! :))))) Måste även säga att nackskyddet inte var i vägen alls utan superskön att ha på sig :) Det blev även några kort på mig i dag. Tack Malin!

Foto: Malin Bengtsson. Isätra 12 feb-11

Blir bara cross en dag den här helgen men nästa helg blir det Isätra både lördag o söndag. Ska åka öppet KM. Mina förväntningar är att fullfölja tävlingen, inte så mycke mer. Ska träna på min stresskänslighet, kan lätt bli att jag rycks med i för högt tempo som jag inte klarar av.  Ska försöka att åka sansat o inte botanisera utanför banan, haha

Mitt nackskydd, dyrt men bra.......... och skönt :)

Några ord om VMK:s årsmöte: Jättekul att Nina o Anna tog hem Hammarbypriset, Det är de väl värda. Nina och Anna är två av de mest drivande i teamet och har lyckats utveckla MX Angels otroligt mycke.  Att jag blev invald som ledamot i cross sektionen blev en stor överraskning. Jag ska göra mitt bästa med vad uppdraget innebär :) När Gunilla delade ut stipendiet på 10 000 kr  från Stigs minnesfond till  Johan Carlsson fick jag nästan en tår i ögat. Jag har ju jobbat för Stig för länge sen när han hade Panko MC. Har inte träffat Gunilla på en massa år så det var ett kärt återseende.

Foto: Malin Bengtsson. Isätra 12 feb-11

Apropå mina skador: Axeln håller en Naprapat på o försöker få ordning på. Har varit hos honom en gång o ska snart dit igen :) Min skada har fått ett namn, Subacromielt Impingement, orsakat av trauma, alltså vurpa, hmmmm, namnet gör en ju inte klokare precis, hihi. Jag har även fått en tid hos en Ortoped som enligt andra ska vara väldigt duktig. Han ska undersöka mitt knä och jag kommer även att få göra en magnetröntgen :) ÄNTLIGEN!! Jag är positiv till framtiden o vid gott mod. Även om det är motigt ibland så tror jag att skadorna till slut läker o blir bra :) // Kim